Så återvinner vi batterier

Litiumbatterier finns i flera olika former, men i vardagen stöter du framför allt på två av dem: Litiumjon som är uppladdningsbara och Primärlitium som inte är det. Litiumjon finns bland annat i moderna laptops, telefoner, spelkonsoler och eldrivna fordon. De är både kraftfulla och mer miljövänliga än tidigare alternativ, exempelvis kadmium. Hela 90 procent av dem går att återvinna. Primärlitium är mindre och ovanligare. De förekommer exempelvis i klockor och leksaker och är svåra att återvinna – därför gör vi ny energi av dem istället.

Innehåll i ett litiumjon-batteri:

Aluminium 15–25 procent
Koppar 5–15 procent
Litium 1–10 procent
Kobolt 1–15 procent
Nickel 1–15 procent
Järn 1–20 procent
Papper och plast 6–15 procent

Kadmiumbatterier, även kallade nickelkadmiumbatterier, innehåller den farliga tungmetallen kadmium. De dyker ibland upp i äldre elektronikprodukter, framförallt verktyg – men är överlag ovanliga i insamlingen dag. Detta på grund av förbud som sedan tidigt 2000-tal implementerats succesivt i Sverige och hela EU. Det har funnits undantag mot förbudet i lagstiftningen. I dag gäller undantaget enbart vissa industriella produkter där det inte finns bra alternativ. Sådana kan vara nödbelysning, alarmsystem och vissa medicintekniska produkter.

Innehåll i ett nickelkadiumbatteri:

Järn 40 procent
Nickel 22 procent
Kadmium 15 procent
Papper och plast 23 procent

När kadmiumbatterier slutade användas kom en ersättare som kallas nickelmetallhydrid. Dessa är ofta stavformade och kan se ut som vanliga alkaliska batterier, men är uppladdningsbara. Nickelmetallhydrid-batterier innehåller inga tungmetaller men ska lämnas in för återvinning när de inte längre går att ladda upp. De är nämligen återvinningsbara till upp till 90 procent.

Innehåll i ett nickelmetalhydrid-batteri:

Nickel 33 procent
Järn 30 procent
Lantanid 10 procent
Kobolt 3 procent
Mangan 1 procent
Zink 1 procent

Blybatterier är stora och tunga batterier som är vanligt förekommande i bilar, mopeder och trädgårdsredskap. Stora batterier som dessa lämnas in direkt till en återvinningscentral – alternativt i en butik eller på en bensinmack i samband med att du köper ett nytt batteri. När batterierna kommer till återvinningsanläggningen töms de på svavelsyra, som genom tillförseln av natriumhydroxid kan neutraliseras till vatten. Blycellen matas in i en masugn. I denna termometallurgiska process utvinns bly, skärsten och slagg. Blyet legeras och säljs vidare, medan slagget och skärstenen deponeras i Boliden-Bergsöes egna deponianläggning. Det lagstadgade kravet på återvinningsgrad för blybatterier är 65 procent, men ofta är den högre än så.

Batteriet kan stå för hela 30 procent av en eldriven personbils totala vikt. Det är inte ovanligt att ett vanligt elbilsbatteri väger mellan 300 och 600 kg. I eldrivna lastbilar, truckar och maskiner kan batteriets vikt variera ännu mer. Elbilsbatterier hanteras på ett särskilt vis i återvinningsprocessen och transporteras endast av specialutbildade transportörer. Batteriet töms på ström, om möjligt säkerställs att elen som finns kvar i batteriet används lokalt. Sedan monteras batteriet ned manuellt. De olika komponenterna sorteras och behandlas i flera steg för att ta tillvara på så mycket av materialet som möjligt. Det material som inte går att återanvända återvinns eller tas om hand på bästa sätt utifrån miljömässiga krav.

Batterier med tungmetallen kvicksilver finns framför allt i vissa knappcellsbatterier. De är runda och små och kan sitta i allt från klockor till sjungande tårtljus och fjärrkontroller. Kvicksilver är ett grundämne som inte kan brytas ner utan lagras i mark, vatten och i levande organismer. Det är farligt för miljön och för människors hälsa. Sedan oktober 2015 är det i Sverige förbjudet att sälja batterier och produkter som har inbyggda batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver.

El-Kretsen samlar in batterierna dels genom landets alla batteriholkar och dels genom att manuellt plocka ut dem från de produkter som samlas in. Olika batterisorter sorteras efter sitt kemiska innehåll för att sedan kunna materialåtervinnas eller i kvicksilvrets fall omhändertas för utfasning ur kretsloppet. Knappcellsbatterier sorteras genom ett skakbord där de under en viss storlek sorteras ut i en egen fraktion. Som en försiktighetsåtgärd hanteras alla små knappcellsbatterier i samma process trots att endast en del av dessa innehåller kvicksilver.

För att ge en uppfattning om hur vanligt det är med kvicksilver bland vanliga batterier kan sägas att av 2 000 kg blandade batterier som kommer in till El-Kretsens sorteringsanläggningar är cirka 1 kg sådana som innehåller kvicksilver. Mängden metalliskt kvicksilver i detta kilo uppgår till några enstaka procent. Totalt hanteras varje år cirka 3 500 ton batterier. Knappt två ton av dessa är sådana som faktiskt innehåller kvicksilver.

För avfall vars innehåll överstiger en viss mängd kvicksilver finns det lagar om hur sådant ska slutförvaras. I Sveriges fall är det underjordsförvaring som gäller men någon sådan finns (ännu) inte i landet. Sedan 2014 skickas alla kvicksilverhaltiga batterier som El-Kretsen samlar in till Fortum Waste Solutions i Kumla. Där mellanlagras batterierna i väntan på hantering/stabilisering av kvicksilvret för att i nästa skede kunna slutförvaras. Bland annat används tidigare saltgruvor i Tyskland för slutförvar.